V. 40 (13/9-19/9)

Kan ni fatta, jag går in i v.40 nu idag 13/9, den allra sista veckan på denna graviditet, fast jag kan ju gå över tiden också men det tar jag då ifall det blir aktuellt, nu vill jag bara tänka att detta är sista veckan. Mår lite sådär, känner mig lite små vissen, lite ont i huvudet och så, vet inte om jag kanske håller på att bli förkyld eller något, Magnus har varit och är jätte förkyld och det har han dragits med i två veckors tid nu. Får verkligen hoppas att det inte bryter ut på mig för tänk vad jobbigt och få hosta och att bli täppt eller snorig och så blir det dags att försöka föda barn, nej inte kul. Idag ska jag ta och städa lite så det är gjort, har egentligen ingen lust men det måste ju göras. Har gått och väntat på att man ska få lust till sådant för då sägs det ju att det snart är dags men jag har ingen lust alls.

Det är lördagkväll och jag är såååååå uttråkad, skulle vilja att det satte fart nu så jag får träffa min lilla bebis, jag kommer säkert att gå över tiden och egentligen så gör inte det något men jag längtar ju så jag kan dö efter att få träffa den lille krabat som lever rövare i magen (just för tillfället också, den stretar och har sig så jag måste

erkänna att det är ganska jobbigt faktiskt, fast mysigt också på samma gång. Känner mig nere på något knepigt vis, har inte blivit förkyld ännu så det kanske är det som spökar, att jag håller på att bli sjuk. Nej nu ska jag kika på tv lite och bara slappa.

Måndag och jag har då gått och blivit förkyld, som jag absolut inte hade någon lust att bli såhär när det kan vara dags när som helst. Snuvig och tung i huvudet, inget skoj alls. Var till barnmorskan idag, allt bra och fick en ny tid nästa fredag ifall inget hänt tills dess.

Idag är det onsdag och i morgon är det tänkt att vår lilla bebis ska komma till världen, idag känns det som om att den aldrig kommer att komma men vem vet, det startar ju när man minst anar det kan jag tro. Kan inte fatta att i morgon, alltså i MORGON så kan Magnus och jag vara pappa och mamma, det känns helt fantastiskt overkligt och helt underbart. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar nu.

Torsdag, v.40+0 och inte en tillstymmelse till att vi snart ska få träffa vår bebis. Det känns tråkigt men men, vad gör man, vill den inte komma så vill den inte. Startar övertids räkning i morgon och sen får vi se hur kul det är.
Tillbaka | Nästa