V. 38 (30/8-5/9)

Lördag och 37+2, har precis kommit hem från att ha varit till ett kompispar som har grillfest, klockan är bara 22.00 men jag är helt makalöst trött. Ser alldeles blek och "glåmig" ut och känner mig totalt slut så nu ska jag bara ta det lugnt och gå och lägga mig strax tror jag. Jag har haft några riktigt rejäla sammandragningar idag och blir mer och mer påmind om att de bara kommer att bli starkare och starkare och hur ont kommer dom egentligen att göra? Jag lämnade en lite orolig Magnus kvar på festen, han är så gullig så och frågar ifall jag känner något annorlunda och om jag mår bra, han är väl lika nervös som jag över det här med att hur ska vi veta när det är dags och vi har ju tio mil att åka också för dom har ju lagt ner vårat toppmoderna BB som faktiskt var ett av Sveriges modernaste BB så det är lite jobbigt med den långa resan, ja ni vet det där med att åka för tidigt och kanske vara tvungen att åka hem igen, det är inte kul om man åkt tio mil.

37+4 och det är måndag och hösten verkar ha kommit, det är dock varmt i luften men blåsigt och rejält kallt om nätterna. Igår var en dålig dag, kände mig allmännt nere

och ingen lust att göra något men idag känns allt mycket bättre som tur är. Är lite smått avundsjuk på Saija och Louise som jag följt genom deras graviditet i deras dagböcker som säkert nu håller sina barn i sina armar, vattnet gick för båda för ett par dagar sedan tror jag, jag väntar spänt att få läsa hur deras förlossningar varit, all lycka till er båda. Blir ju mer och mer påmind om att jag också den vägen ska vandra, Magnus tycker att jag stressar när jag säger att jag vill att den lille ska komma ut men det är inte alls så utan jag längtar så efter att få se vem det är, hur den ser ut och att få hålla den i mina armar och lukta på den och känna på den, vårat eget lilla barn. Ahhhhhhhh vad jag längtar.

37+6, igår var vi till Gävles förlossning/BB på studie-besök, kändes konstigt, fick lite smått panik faktiskt när jag blev påmind om att vi ska komma dit snart. Jätte ledsen över att man inte får ta emot besök där, det är så trist för det är ju ett väldigt efterlängtat barn detta, både familjen och våra vänner har väntat MÅNGA år på att vi ska komma till skott så det känns trist att inte få ta emot besök. Vi kan ta emot ute i sjukhusets trapphus och det lite emot personalens principer så det blir väl mor och far föräldrarna bara som vi kan ta emot så. 15 dagar kvar!!!!
Tillbaka | Nästa