|
Min Dagbok
Häri skriver min mamma om mina dagar
19/10-05
Så har då avundsjukan kommit med besked. Det är inte lätt att vara lillasyster
här hemma nu när Isaac är riktigt på viset *suck*. Han kan för det första
inte låta henne vara i många sekunder och är han där och ska gosa och
pussas så slinker det lätt till en liten smäll i ansiktet eller ett litet
nyp i handen eller i benet. Jag skulle kunna spela in ett band som skulle
kunna gå typ hela dagarna som skulle säga: Var försiktig, inte hoppa
så nära, inte så hårt, tyst du skrämmer henne. Detta skulle kunna gå
runt runt hela dagen för jag själv är så trött på att säga det så det
vore skönt att slippa.
Han lyssnar inte alls på vad jag säger, det kan gälla allt från himmel
och jord. Borsta tänderna, kom och klä på dig, ät upp, skrik inte, GÖR
SOM JAG SÄGER !!! Jag tappar tålamodet hundraelva gånger per dag och
det är så tråkigt, jag blir så arg att jag inte känner igen mig själv
*suck* och jag avskyr det. Är rejält ledsen emellanåt för jag kan inte
behärska mig.
För någon dag sedan så bet han grannen Clara två gånger och nu som det
har varit lugnt ett tag men nej då, han har det i sig än. Jag slet ner
honom för trappen, slängde på honom kläderna och drog ut honom gråtandes
på gården och lät han stå där själv när jag gick in för att klä både
mig själv och Moa. Sedan var det marsch pannkaka hem och så fick han
sitta på trappen och lugna ner sig. Nej fy vad man känner sig dålig,
världens sämsta mamma. En kväll var jag så ledsen att jag bestämde mig
för att dagen efter inte skälla på honom en enda gång vad han än gjort
och det gick bra den dagen men sedan är man tillbaka på samma ruta igen.
Det är ju så jobbigt nu när man inte vågar lämna honom ensam en enda
mikrosekund med Moa, så hon får följa med precis överallt, på toa, till
källaren när man tvättar m.m. Jag känner mig lite sliten nu.
På dagis har det dock gått ganska bra så det är ju skönt. Han gillar
dagis och sina fröknar, Sigrid speciellt. Det är något otroligt mellan
dom och det känns underbart. Nu ska han få vara inne lite själv när dom
andra är ute för han vill göra så mycket, pyssla, måla, lägga pussel
och sånt och det hinner han inte när han kommer 09.00 och går hem 14.00
så då ska dom göra lite så istället. Det är så skönt att dagis möter
upp barnens behov och det ska dom ha en eloge för. Dom ska verkligen
få miljoner kramar från oss den dag vi kommer att flytta upp Isaac till
den större sidan för allt jobb dom lagt ner på vår lilla bitare.
|