Min Dagbok
Häri skriver min mamma om mina dagar

14/12-05

Åh, det är så spännande. Isaac är på stan med mormor och ska klippa sig. Försökte ju gå till frissan när han skulle fylla 3 år men det gick sådär. Visst fick hon bort lite men han ville absolut inte så vi behövde inte betala just något. Nu däremot har jag bestämt mig att det ska bli kort *ahhhhhhhhh*. Han har ju haft värsta fina korkskruvarna och minne som en nöt, så glömde jag bort att behålla en korkskruv då när han klippte sig i september *ångest*. Tyvärr så har han ju inga korkskruvar längre men lockigt nere i nacken så jag hoppas nu att mormor kommer med en vacker liten lock när dom kommer hem. Jag tänkte att det kanske går bättre om mormor går med honom denna gång, man provar ju allt. Jag skulle så gärna vilja att det blir en liten tuff frilla. En liten kompis till Isaac som heter Viktor var så snygg i håret sist när vi sågs. Han hade som en liten tuppkam och såg döball ut så nu hoppas jag att det kommer hem en tuff grabb med tuppkam. Tyvärr så tror jag inte att det kommer att gå som jag vill. Han är så himla osäker när det är nya saker, jag tror att han har ärvt det av mamma stackarn. Men jag väntar spänt, jag har fjärilar i magen *hi hi hi*. Vad jollig man kan bli.

Ikväll ska vi på dagis och lussa också, det ska bli jättemysigt. Måste bara se till att ha kameran och videokameran med. Det är svårt att få med sig allt man behöver när man har två barn har jag märkt. Ofta blir det skötväskan som glöms och det är ju inte kul.

Nej nu ska jag se till att maten står på bordet när min förhoppningsvis tuffa kille kommer hem för sedan bär det iväg med mina två små pepparkaksgubbar. Isaac ska ju vara med och sjunga i år och det kommer sitta en stolt mamma i publiken. Det är en hes pepparkaksgubbe som kommer stå där på scenen, har är hur hes som helst så det kommer väl inte bli bättre efter denna kväll kan jag tro.

Hur stolt kan en mamma bli egentligen *ler*

Kl.23.00
Här hemma ligger det en snaggad kille, en ursnygg sådan. Han kom hem stolt som en tupp med en grön tuppkam mitt på huvudet. Attans vad söt han var. Han hade sagt till mormor när dom kom ut från frissan; - Du mormor, nu kan jag ju inte ha mössan på mig för då förstör jag ju min snygga tuppkam. Ja, något sådant i allafall, minns såklart inte exakta orden. Men gulligt, eller hur? Bilder finns att beskåda i Fotoalbumet / 38-39 månader.
Och jag fick ett minne, en liten lock med ett blått sidenband knutet runt :-)